2013 lider mot sitt slut

Nu är det bara en timme kvar på det gamla året innan vi går in på det nya året, 2014. Men frågan är om jag känner mig redo för att de ska komma ett nytt år. Kan säga att jag tror det, måste bara släppa och ta in allt som har hänt 2013.

Vad kan man säga om 2013, kan nog säga att det har funnits sina bra och sina jobbiga perioder detta år, personligen känner jag att jag har fått kämpa hårt för att komma ditt jag är idag med allt. Det har varit otroligt många motgångar detta år, många oväntade motgångar som jag inte alls har varit beredd på.
Känner samtidigt att det största jag har varit med om som jag är mest stolt över min tid då jag var nere i Köpenhamn för att vara med öppna den första MAX restaurangen där nere. Något som gjorde mig starkare samt gladare må jag faktiskt erkänna.
Min tid nere i Köpenhamn var problemlös och jag mådde otroligt bra där nere då det inte fanns några bekymmer alls. Många gånger saknar jag allt som var där nere, alla nya vänner som jag faktiskt fick och har fått för livet.
Känns dock som det var en evighet sen jag var där nere. Har snart gått 1 år sen jag var där nere och nu är dags för mig att åka ner snart.
Köpenhamn var högpunkten i mitt liv detta år och lärde mig så mycket om mig själv. Jag fick veta mer om vad jag ville med mig själv samt med mitt liv, fick en mer klarhet på livet.

Första halvåret var den tuffaste biten med flest motgångar. Under en period ville jag ge upp, för det kändes som allt jag gjorde var fel och inget gick som jag ville. Tror jag aldrig har blivit testad så mycket gånger som detta år.
Motgångarna kommer nog alltid finnas där, men hoppas att 2014 ger mig mindre motgångar och mer framgångar. Låter mig i alla fall få se lite mer lycka detta är än vad det har varit senast må jag säga.
Alla planer som jag har haft detta år har inte alls blivit som jag hade tänkt mig utan gått åt skogen.

Det som har gjort att jag har klarat mig att gå genom 2013 är mina vänner. Utan dem hade jag inte varit där jag är idag, jag är evigt tacksam för alla vänner jag och alla personer som finns runtomkring mig dagligen.
Har fått mer vänner som står mig nära till hjärtat under 2013.
Alla mina vänner som finns runt omkring mig. Tar er aldrig för givet utan min kärlek är lika stark som ni ger mig. Finns alltid där för mina vänner. Utan mina vänner så finns inte jag, då är jag en nobody, alltid ingen vill säga.

Tack till er alla som fanns där för mig när jag behövde det som mest. Stor i stor skuld till er alla. Älskar er så ❤️❤️❤️

2014 kommer bli ett bättre år!!!

// Pillan

Saknaden och sorgen

Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle sakna någon så mycket som jag gör idag, just denna dag saknar jag dem otroligt mycket. Jag vet inte varför jag saknar dem idag så mycket, det är ingen speciell dag direkt heller men helst av allt skulle jag bara vilja lägga mig ner och bara gråta. Gömma mig ifrån världen och bara vara ifred med mina känslor.
Två personer, två underbara män som har funnits i min uppväxt och gett mig så mycket glädje. Som lämnade denna jord för ganska många år nu.

En av dem är min farfar, som jag än idag och alltid kommer göra är att se upp till. Att åka till Gotland för att spendera mina somrar på Gotland tillsammans med min farmor och farfar var något som jag alltid såg framemot. Så mycket glädje och kärlek man hade där, världen var fri från allt och jag har aldrig varit så glad som jag faktiskt är där.
Den dagen som jag fick besked att farfar hade lämnat denna jord, jag trodde jag skulle rasa ihop. Då jag redan hade problem och bråkade med familjen, hade dessutom ett halvår kvar tills jag skulle ta studenten.
Så mycket tårar som kom, det var i slutet av mars 2009 som han lämnade oss och jag känner hur mina tårar bara rinner nu av att jag saknar honom så otroligt mycket. Jag skulle fylla 19 år i juni samma år.
En person som kan ge en så mycket kärlek som du kunde, jag kommer alltid att beundra dig för den du är och allt du har givit mig. Älskar dig så, den skulden jag har inom mig för att jag inte fanns vid din sida i slutet kommer jag alltid att få leva med och det är något som jag håller på att accepterar i mitt liv.
Men jag kan lova dig en sak, under 2014 ska jag åka till Gotland och vara där ute och njuta och hälsa på dig. Kommer sakna dig något otroligt mycket när jag är där och jag vill att du ska veta en sak. Du är en av de bästa personerna som har funnit i mitt liv och du är en stor förebild för mig. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta tills den dagen vi kan mötas igen.

Den största förlusten i mitt liv var min extra morfar eller vad man ska säga. Jag har alltid haft turen och ha två morfadrar och jag minns den eftermiddagen som vi åkte till Uppsala för att träffa dig då du låg på sjukhuset. Den kvällen då du sa till min mamma "du måste hjälpa Pernilla med skorna", kommer aldrig glömma det ögonblicket resten av mitt liv.
Den kvällen när man sedan kom in i mitt rum och berättat att du hade gått bort. Om jag inte minns fel så var det 2004, jag var 14 år och skulle behöva gå på min första begravning. Jag trodde att hela min värld skulle rasa ihop, att se sin mor gråta.
Fast du inte var vår riktiga morfar, men du älskade oss och tog oss under dina vingar och den kärleken du gav oss. Du hjälpte oss med saker och lärde oss mycket.
Jag såg alltid upp till dig och jag älskade dig, du kommer alltid vara min morfar. Jag kommer alltid ha två morfadrar och du kommer alltid vara en av dem. Du har funnits vid min sida se jag föddes och alltid älskar mig.

Jag känner en stor saknad för er båda idag och alltid, saknar er något enormt mycket att det gör ont i mitt hjärta just nu och jag känner hur tårarna bara rinner för jag saknar er så.
Jag hoppas ni är stolt över mig för det jag har gjort och för den personen som jag har blivit. Ingen av er hade chansen över att ha kommit på min student, ni vet inte hur jag sliter för att komma någonstans med karriären.
Ni kommer aldrig få sig mig gifta mig, ni kommer aldrig få lära känna och se mina barn. Något som jag önska mer än någonsin att ni skulle få göra.

I mitt hjärta kommer ni båda alltid ha en stor plats och ni kommer alltid finnas med i mitt liv. Älskar er så och saknaden är enorm.

// Pillan

Slutet på 2013

Vad ska man säga om detta år, år 2013. Vet inte riktigt vad man ska säga mer än att det har varit en minst sagt utmaning med många slag i magen. Har lärt mig så otroligt mycket samtidigt som jag faktiskt har blivit sårad ett antal gånger. Jag har haft ett tufft år, trodde dock att detta skulle bli mitt år men tyvärr så blev inget som jag hade tänkt mig. Dessutom blev allt jag planerade inte som jag ville.
Målet för 2014 vet jag inte vad det är just nu för jag orkar för tillfället inte tänka på det. Utan tar det hela mest med en nypa salt, det är svårt och veta vad som kommer hända. Försöker ta en dag i taget och inte planera mer än vad man egentligen behöver.
Vad mer kan jag säga om detta, samtidigt som det har blivit många motgångar och känslorna sårade så har jag växt som person och blivit starkare. Jag hoppas att 2014 kommer bli ett bra år, ska försöka att göra det jag vill och få ett underbart år. Något som är mitt mål och försöka njuta av mitt liv minst sagt och vara mer med mina vänner. Mer vill jag inte just nu för tillfället.

// Pillan
Visa fler inlägg