Negativt - Glad eller besviken?

Ibland så kan kroppen spela ett sprätt på en och hur den vill att man ska hoppas, men samtidigt inte vill göra det på samma gång. Min kropp är faktiskt expert att få mig att tänka på så mycket olika sätt och ibland undrar jag vad det är som får den att göra som den vill. Jag önska jag kunde förstå ibland, men samtidigt ibland så tror inte jag att jag vill veta exakt hur den tänker. Jag blir så trött i hela kroppen, genom att tänka hur det är och allt, jag önska verkligen att livet vore enklare. Gjorde igår morse ett graviditetstest som fick resultatet negativt, ingen kan förstå hur mycket jag önskar att få bli mamma en vacker dag. Men just nu i dags läge är det inte rätta tiden till att bli det, men jag vet att jag alltid skulle göra det bästa för att få barn och det spelar egentligen ingen roll om hur situationen skulle vara. Jag skulle göra allt i min makt för att vara en av de bästa mamman i världen till mitt barn. Jag är väldigt glad över att inte vara gravid, men samtidigt har jag en stor besvikenhet också, vilket är väldigt skumt på ett eller annat sätt. Undrar ibland hur det kan komma sig att man kan känna två helt olika känslor egentligen. Det är så komiskt på så många olika sätt och jag önska jag kunde sätta mitt finger på vad det är som får mig att känna som jag gör. Känner att jag på de senaste månaderna har haft känslor som jag aldrig har haft det och mitt humör är inte likadant. Jag kanske ändras och blir en annan människa, men jag måste lära mig att hantera dessa känslor jag har. Samt kunna lära släppa den besvikenhet och blicka framåt. Det är lättare sagt än gjort, tror många kan se sig i mig och mina känslor. Mitt dröm är att skaffa en familj tillsammans med personen som jag älskar mer än något annat i hela världen, den jag vill spendera resten av mitt liv. Ibland känner jag att jag har gett upp kärleken på grund av mitt arbete, inget av de förhållande jag har haft har fungerat på grund av mitt arbete och de har verkligen varit helt annorlunda och jag känner verkligen hur jag saknar något i mitt värld. Jag känner mig väldigt ensam och jag hatar den känslan, jag vill känna mig betydelsefull för någon. Jag vill kunna vara någon annans bättre hälft, precis som jag vill kunna ge detta till min bättre hälft. Jag vet att jag svamlar ganska mycket nu på den senaste tiden om samma saker, men detta är något som tynger mig något enormt och det är hit mina tankar går och för er som inte bryr er. Jag skiter i det, ni behöver inte läsa om ni inte vill det. Personligen är jag en ganska enkel person, de är så jag ser mig och har alltid gjort, men börjar känna hur mitt liv blir allt mer och mer komplicerat och känner hur jag bara blir nerdragen i en mörk grop. Jag funderar hur jag bara ska kunna bryta mig ur detta mörka hål. Jag vill känna mig glad igen, jag vill kunna leva mitt liv, jag vill kunna se min framtid, jag vill bara kunna vara mig själv. En av mina största svagheter är att jag tänker alldeles för mycket och varför ska jag tänka så mycket som jag gör, det förstår jag inte egentligen. Tror det gör det hela mer komplicerat än vad de egentligen borde vara. Jag måste våga chansa och inte tänka så mycket kring de besluten jag gör. Våga göra fel, våga erkänna sina misstag och jag vet att jag kommer kunna bli starkare. Samtidigt som jag måste våga visa mig svag. Jag måste kunna känna mig trygg med att gråta bland de som jag känner mig trygga hos, jag måste kunna visa min svaghet för dem. Men jag behöver inte vara stark hela tiden, ingen tjänar på det i längden och speciellt inte jag, jag kan inte vara stark. Jag är inte stark hela tiden, jag är en väldigt känslosam person och det bara att tänka på saker som tynger mig får mig att få tårar. Det är hur jag är och detta måste jag våga visa, måste kunna våga vara mig själv utan att vara orolig över att andra ska dömma en för den man är. Jag är stolt över mig själv, inget annat betyder något för mig egentligen. Men ändå ska man sätta upp en mur, helt i onödan och detta är något som jag vet att jag måste börja arbeta bättre med, hur svårt det än så är detta något jag måste förändra för att låta mig själv få vara den jag är utan att känna hur jag måste leva på ett helt annat sätt mot vem jag egentligen är. // Pillan

Bulle i ugnen?

Nu är det mars vilket betyder att det är snart dags för mig att dra hem till Sverige och lämna Norge för denna tid, har bott här sedan juli 2015. Men frågan är om jag kommer lämna Norge med ett barn i magen? Det skulle vara riktigt roligt på ett sätt att vara gravid, men största dröm i världen är att få barn och jag vill vara en ung mamma när jag får barn och vill ha ett antal. Men det är en samtidigt en stor sak, för jag vet att jag kommer behöva ta hand om detta barn helt ensam och de är väl det som skrämmer mig allra mest.
Har haft exakt samma symtomer som jag har haft tidigare när jag är gravid, jag vet att jag aldrig kommer kunna göra abort. De är det sista jag kommer att göra, men det är mycket saker som sätter sprätt i mitt huvud just nu och det är mycket som ska tänkas över.
Det som skrämmer upp mig som mest är att få missfall, senast jag fick missfall augusti 2014 mådde jag riktigt dåligt och de var bland de värsta jag har varit med om. Något jag över hela mitt hjärta aldrig vill uppleva igen. Det gör att jag blir mer och mer rädd med att bara ha i tanken att jag ska vara gravid. Känner att jag kanske i framtiden inte ens kan få barn. Kanske är det fel på mig att jag aldrig kan få barn, utan att jag bara kan få missfall. Jag har sedan jag var liten drömt om att gifta mig med min dröm prins för att sedan leva lyckligt, få många barn. Har alltid velat ha minst 6 barn.
Efter ha haft tre missfall under två år gör att jag blir mer och mer rädd för att bli gravid, för att jag ska uppleva det igen. Det är så mycket tankar som jag har hela tiden har. Det är så svårt att förklara detta men det är bara kommer, jag är expert på att skrämma upp mig själv. Vilket gör att jag faller mer och mer in i ett mörker. Jag vet att jag måste lära mig att acceptera livets gång bättre än vad jag har gjort.
Min största dröm att få ett barn tillsammans med den personen som jag älskar mer än något annat i världen och det skulle verkligen vara ett pris i sig själv. Jag vet att jag måste sluta oroa mig för helt onödiga saker och börja leva mer i nuet. Jag vet att jag måste börja slappna av mer och det är så mycket annat som är viktigare. Jag vet innan jag borde få barn måste jag slå mig själv ner, få en ro i kroppen och börja tycka om mig själv. Barn kommer att komma, måste sluta stressa över att jag snart är 26 år och inte har barn ännu. Det kommer att komma, om jag inte kan få barn måste jag lära mig att acceptera det och det finns alltid andra sätt att lösa det på. Jag måste börja se möjligheterna istället för att se det mörka.
Jag är en person som känner mycket i mina svagheter och gör dem ofta till en större sak, jag måste se det positiva och mina svagheter, jag måste börja göra de till mina starkheter.
Jag måste verkligen börja leva i nuet, hur svårt som det än är. Jag måste börja blicka framåt, jag måste släppa allt negativt och det är inte det enklaste alla gånger. Jag måste släppa allt hemskt som har hänt mig och jag måste verkligen älska mig själv och mitt liv. Jag måste verkligen ta tag i mitt liv. Nu är det är nytt år, jag måste se framåt nu. Måste släppa allt som har hänt. Hur svårt det än är så måste jag göra det...
 
// Pillan

Grattis Farfar på din födelsedag!

Grattis till världens bästa man som en gång levde på denna jord. Den personen som fick mig att tro på kärlek och familj, ingen fick mig att känna mig så speciell som du och farmor gjorde det. Jag önskar dig allt det bästa, jag vet att du inte hade det lättaste under de sista tiden i ditt liv. Men du hade din familj, din barn och barnbarn, en fru som än idag lever vid din sida.
Jag älskar dig mer än något annat farfar, du är min förebild och jag hoppas jag kommer kunna ge min familj lika mycket kärlek som du har gett mig. Jag vill bli som dig och farmor, exakt likadant önskar jag att jag kunde vara. Jag vet att du vakar över mig och finns i mitt hjärta, tänker väldigt ofta på dig. Saknar dig så otroligt mycket, jag vet att jag kanske inte borde leva med ångerst. Men det är inte det lättaste alla gånger. Jag önska jag verkligen hade funnits där vid din sida under den sista tiden. Något jag kommer leva med, önska jag kunde säga hej då och berätta hur mycket som du betydde för mig.
Jag var 18 år gammal, snart 19 år när du försvann ifrån min värld och jag önska att du kunde se mig idag. Kunde se hur mycket jag har kommit. Vet att farmor hela tiden säger hur stolt hon är över mig, men jag vet att du också är det. Men ibland vill jag bara kunna krama dig, Kunde höra ditt skratt och känna din närhet. Du är saknad av alla som älskade dig, vet att du har det bäst.
 
 
Älskar dig farfar, en dag kommer vi att mötas igen <3
 
// Pillan
Visa fler inlägg