Nattvecka

Har nu arbetat under denna vecka natt och det känns i hela kroppen faktiskt, känner mig så trött och sliten att det inte finns några ord. Sista dagen idag och arbetar ett kort pass, 16:00 - 21:00. Väldigt skönt alltså, jag ser framemot att komma hem efter dagens arbete. Det betyder dessutom tre lediga dagar, vilket jag inte kan längta mer efter än någonsin. Längtar.....
Men nu gäller det bara att köra denna dag, känner bara hur mina ben är hur tunga som helst och armarna inte vill riktigt samarbeta med mig. Det känns hemskt att säga det, men idag har jag absolut ingen arbetsglädje. Ibland undrar jag hur jag ska kunna ändra denna negativa fas jag är. Kommer jag någonsin kunna få tillbaka den arbetsglädjen jag en gång hade. Eller kommer jag vara tvungen att hitta en ny passion i mitt liv, men samtidigt som de är många frågor som ställs. Men faktum är att jag måste göra det som känns bäst för mig, hur svårt det än är så måste jag göra det som är rätt för MIG och inte för någon annan.
Många tankar går i mitt huvud just nu och jag känner mig bara mer och mer förvirrad över allt. Känner dock att jag i dags läge får det jag behöver för att utvecklas och känner mig inte trygg i den position jag är. Jag känner mig inte betydelsefull eller för den delen som mina åsikter har en betydelse alls. Vilket är en av de värsta känslorna som man kan ha, det är många faktum som spelar roll här. Jag undrar många gånger om jag någonsin kommer kunna nå mitt mål igen. De är kanske inte det lättaste att veta egentligen, vet att det beror på mig själv och vad jag vill satsa på och vidare. Men just nu känner jag bara motgångar och inte får stöd uppifrån och det känns som jag aldrig kommer kunna komma någonstans där jag är idag.
Den värsta känslan jag vet är att kunna känna sig fastlås samt stå på en plats där jag inte kommer kunna utvecklas och det är den känslan jag har just nu. Det kanske är väldigt lätt att glada och komma på bortförklaringar, men att få veta att man har alltid en plats någon annanstans är något som är väldigt värdefullt för mig och det betyder otroligt mycket för mig. De får mig att känna mig som en bra människa och de jag älskar att känna mig betydelsefull, jag älskar att utvecklas samtidigt som jag älskar att utveckla andra människor. Just nu känner jag att jag behöver mer och behöver få mer positivt i min vardag än vad jag har idag.
Egentligen har jag väl ändå fattat ett beslut, vilket kanske inte är så konstigt men jag vill verkligen tänka över vad som är det rätta. Jag funderar dessutom, om jag kanske borde stanna kvar för att fajtas och vissa hur bra det kan bli men samtidigt som en annan del i min kropp bara säger att det inte är värt det. Att jag bara kommer slösa onödig med energi och de är vad jag minst sagt vill just nu.
Min dröm är att kunna ha mitt drömarbete och kanske är det inte det här som jag vill utan att jag kanske vill det som jag ville förut. Kanske ska jag studera och söka juristprogrammet för att studera lagar mer, för att kunna bli åklagare vilket jag alltid har velat. Studera mer fristående kurser för att se om de är det som jag faktiskt vill göra. Vill jag studera vidare och hålla på med rättssystemet, en gång i tiden ville jag faktiskt det men jag vet samtidigt inget om vad jag egentligen vill göra. De är som ett rätt mörkt område just nu, framtiden inom karriären och hur det kommer bli i slutändan.
Jag vet att jag borde bestämma mig väldigt snart, hur svårt det än är det kanske dags att ta ett beslut, hatar denna press och känslan. Men jag vet att jag är viktigaste personen, om jag inte tar hand om mig själv så kan jag inte hjälpa andra i slutändan heller.
 
// Pillan

EBBA - PRIS

Har varit på eneheten här i Lier, Norge sedan mitten av juli. Försäljningen har bara gått uppåt och det har aldrig varit stopp på den. De man har slitit för, det har varit mycket svett och tårar, ett riktigt hårt arbete. Det roligaste är att även januari och februari har fortsätt att öka ännu högre än vad hela 2015 gjorde. Det är väldigt roligt att se hur en restaurang kan göra så bra i försäljning. Det är svårt att se, men det många glömmer bort är att det är vi på restaurangen som gör denna restaurangen. Tillsammans gör vi att det ökar och det är väldigt roligt att vi kunde ta hem detta pris. Med allt som vi har kämpat hårt med att ha bäst service och fortsätta öka så pass mycket som vi gjorde under 2015.
 
 
Att få gå upp på scen var en underbar känsla, för detta är helt otroligt och riktigt roligt att se. Är väldigt glad över detta priset, min första restaurang som jag nu snart ska lämna. Bara 1 månad kvar på restaurangen. De är med mixade känslor som jag ska lämna denna restaurang. Inte minst för distriktet, älskar verkligen människorna på min restaurang och detta distrikt. De har utvecklat mig på många sätt, fått mig att bli en bättre ledare på sätt jag aldrig hade trott var möjligt.
Men känns som jag har gjort allt jag kunde och jag kommer kämpa ut till det sista. Jag är inte en person som ger upp i det första. Det är nog ett av mina största svagheter för mig själv. Jag kämpar och kör tills jag inte kan stå på mina ben. Vilket har tagit väldigt mycket av mig själv.Känner att jag kanske inte har tänkt på mig själv som jag borde ha gjort. Men samtidigt ångrar jag inget av detta, fast jag kanske vill tro detta, men jag vet att jag hade gjort exakt likadant om jag hade fått göra om allt. Det är lätt att säga att man hade gjort annorlunda. Men om sanningen så är vi bara människor och vi hade gjort samma sak igen, det är lättare att vara efterklok men det är såhär vi fungerar.
 
// Pillan
 

By Myself

Känlslan att man känner sig alldeles ensam och inte har någon vid sin sida, är den hemskaste känslan som finns i världen. Just nu bor jag i Norge på grund av arbete, flyttade hit i juli, den 23:e för att vara exakt och har nu bott här i 6 månader och det har varit väldigt tufft att inte bo nära sina vänner eller sin familj. Bor 550 km ifrån  dem som betyder som mest för mig och saknar dem av hela mitt hjärta. Många gånger vill jag bara ge upp under min period här i Norge, för att få vara med dem som betyder som allra mest för mig. Tankarna går väldigt fram och tillbaka, de är väldigt tufft att ha dessa känslorna hela tiden och känna så här. Det gör att man känner sig väldigt ensam.
Att ta ett arbete efter ha fått tänka i ungefär 1 dygn är inget jag någonsin kommer göra igen. Nästa gång jag tar ett sådant här stort beslut måste jag tänka genom mina val mycket nogrannare. Att flytta till ett helt annat land och ändra på så mycket, de är väldigt tufft och inte det enklaste. Många gånger om jag ska vara helt ärlig så har jag ångrat mig för att tog detta arbete. Men samtidigt har jag lärt mig väldigt mycket genom denna resa, lärt mig väldigt mycket om mig själv dessutom. Så allt har ju sin för- och nackdelar med det mesta av sina val som man faktiskt tar.
Men jag har nu tagit mitt andra största beslut på en sådant kort tid, jag har beslutat mig för att flytta hem till Sverige igen. För att bo nära de som betyder som allra mest för mig. Jag känner att jag behöver ha mina vänner som närmast just nu, känner mig väldigt deprimerad och har gjort det sedan oktober och det har fått mig att grubbla väldigt mycket, fått mig att fundera på mitt liv och allt som jag gör.
Ni som inte vet detta så kanske det blir första gången för er att veta om detta, men jag är min hårdaste kritiker och jag är inte den personen som har det bästa självförtroendet. Men har blivit mycket bättre på att tro på mig själv än vad jag gjorde för några år sedan. Men jag har kommit väldigt långt med min karriär och är väldigt stolt över mina framsteg. Under mina 6 år i företaget har jag alltid tänkt på att komma väldigt långt och bara köra på men jag har nu kommit underfynd med en sak. Jag måste nu låta mig själv gå först, jag måste tänka på min egen hälsa i första tag. Vilket jag aldrig har gjort förut, har alltid tänkt på min karriär först och de är helt fel priotering.
När jag var 8 år gammal mådde jag inte alls bra och var väldigt ledsen och ensam, kände att jag inte hade några vänner eller någon vid min sida. Jag tog ett stort beslut att jag inte ville leva längre på denna jord och det jag mådde riktigt dåligt och det menar jag verkligen. Ville att all min smärta skulle ta slut och jag ville bara bort från allt. Jag var väldigt blyg som liten och jag försvann i min egen värld och läste mycket böcker. Men det går alltid en gräns tills man inte orkar längre så jag beslutade som BARA en 9 åring att jag ville ta mitt eget liv.
När jag sa till min egen mor att jag ville dö och försvinna från världen och då brast allt, jag kände hur jag hade svårt och säga dessa ord. Det svaret jag fick tillbaka fick mig att leva vidare, utan min mamma hade jag kanske inte funnits längre. Men jag kämpade vidare, men under hela min grundskoletid levde jag väldigt isolerad och mådde inte som bäst. Min självförtroende var på botten, men kämpade genom mig denna tid.
Det var inte förrän gymnasiet som min personlighet började utvecklas och jag började tro mer på mig själv. Men det svåraste var att ta sig upp och börja tro på sig själv, har alltid haft stora förväntningar på mig själv och de är inte det enklaste alla gånger. De tre åren under gymnasiet var inte det enklaste, jag ville så mycket men klarade inte av det och mådde inte bra för att jag inte klarade det som jag faktiskt förväntade att jag skulle göra.
Efter jag hade tagit studenten juni 2009 så var jag arbeteslös tills jag fick ett arbete som extra anställd på MAX Hamburgerrestauranger, på nyöppningen i Kista Galleria. Att vara arbetslös var det värsta som jag har varit med om, att gå ut skolan och inte få ett arbete och med ett sådant självförtroende som jag hade var inte det bästa och de var en hård period.
Men det som räddade mig personligen var faktiskt att börja arbeta.och få chefer att tro på en var det jag behövde och jag har utvecklas riktigt ordentligt som person under bara dessa åren och jag är väldigt tacksam över dessa år och alla framgångar jag har gjort. Älskar mitt arbete och jag älskar att se andra utvecklas och de är en underbar känsla att se när någon lyckas.
Har utvecklas riktigt mycket genom att byta restauranger och har kanske försvunnit in i mitt arbete och slutat och tänka på vad jag vill och vad jag behöver personligen. Det känns konstigt att skriva dessa tankar här på min blogg, men jag känner att jag vill få ut detta ifrån mitt hjärta. Jag har arbetat väldigt mycket under dessa åren, har kämpat hårt för att komma dit jag är idag. Jag ångrar absolut inget av dessa sex åren för jag har ändå tagit de besluten som jag tyckte var bäst vid dessa tidpunkterna. Jag är väldigt säker på astt jag hade gjort exakt samma sak om jag hade fått göra om det, men jag vet också av allt jag har tagit beslut om har gjort det till den personen som jag är idag.
Jag känner just nu att jag behöver vara med de personerna som gör mig lycklig och gör mig glad, vill känna att jag tycker om mig själv igen. Jag saknar att träna och känner att jag just nu i Norge bara känner hur mycket negativa känslor jag hela tiden får. Jag känner hur mycket jag än gör är det ändå något som är fel och de är en hemsk känsla, de får mig att känna mig värdelös och de är ingen känsla som jag vill känna. För innerst inne vet jag att jag är duktig på det jag gör och jag vet att jag klarar av mitt arbete, men känner att jag inte orkar att ta mer negativa saker och klarar inte av det på en daglig bas utan vill känna mig duktig. Visst, ingen är perfekt och detta vet jag självklart om. Jag vet vad mina brister är och de är något som jag fakstiskt arbetar med hela tiden.
Livet är tufft men att ta detta beslut med att flytta hem är den bästa känslan och bästa beslutet av mig. Om jag så behöver ta ett karriärssteg ner får det vara det. Jag behöver må bättre, vill känna mig lycklig och vill ha en bättre hälsa. Trivs inte så bra i Norge heller, så då finns det egentligen bara en sak jag kan göra och det är att flytta hem. Det är inte det lättaste alla gånger, men jag måste börja tänka på mig själv nu och de är det här som skulle få mig att bra. Hur tufft det än är att erkänna för sig att man inte är så stark som man önskar, så är detta det viktigaste just nu.
Ibland känner man att man är misslyckad som person, men vi alla är olika och det är inte det enklaste alla gånger och ta ett sådant beslut och de är bara att kämpa på och följa sitt hjärta.
 
2016 är det mitt år, de är då jag ska fokusera på mig själv och vad jag vill göra, vad som kommer få mig att må bättre. Inget är viktigare än min egen hälsa och mitt eget välmående.
 
// Pillan
Visa fler inlägg